torsdag 23 mars 2017

Tryggare kan ingen vara

”Tryggare kan ingen vara” är den första boken jag läst om den lite trumpne, men godhjärtade, kommissarien Ewert Truut, även om det tidigare finns två böcker utgivna i samma serie, skriven av Dag Öhrlund.

Ewert Truut är en av de där poliserna med massor av fördomar, som gillar whiskey och har kärleksproblem. Känns det igen? Det finns ju ett antal poliser av den sorten i litteraturens värld. Nu gör inte det så mycket, man förbiser det lite för han är ju egentligen lite mysig.

Det dagis där Ewerts barnbarn befinner sig blir beskjutet, vilket gör att han kommer att vara såväl polisiärt som personligt inblandad i händelsernas utveckling. Polisen blir kontaktad av en utpressare som visar sig ställa omöjliga krav och det leder även till att en bomb exploderar på Ikea där en människa dör. Polisen försöker förtvivlat hitta samband och förövarens avsikter innan fler dör eller fler dagis blir beskjutna. Förutom Truut så är även hans sons sambo Måns inblandad i utredningen samt den bisexuella polisen Carolina.

En helt ok kriminalroman, men inte mer. Visst är det en skrämmande bild av en krypskytt som skjuter mot barn och frågan om hur man ska lösa det effektivt så inte fler ska bli drabbade och personen i fråga ska göra allvar av sina hot. Men för egen del måste jag säga att om handlingen hade varit lite mer koncentrerad kring det kanske jag hade haft en annan uppfattning. Nu blev det alldeles för mycket koncentrerat kring karaktärernas sexuella läggning och deras kärleksproblem. För att inte prata om alla mycket ingående beskrivningar av de kärleksakter som förekommer. Nu är inte jag någon speciellt pryd person på något vis, men det känns som om det var en hel del överflödig information på den fronten som jag faktiskt hade klarat mig utan.

6 kommentarer:

  1. Tack för ännu en bra och givande recension. Såg boken idag av en slump. Tittade på den men köpte den inte. (Lånar ju mycket via vår bokcirkel.)
    Känner efter att ha läst detta att jag kan välja något annat.
    Väntar med spänning på inlägg från Ubud. hOppas du fat det bra, väldigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken är helt ok, fast det finns säkert något annat bättre om man kan välja. Och ja, jag har haft det jättebra :)

      Radera
  2. Jag läste boken i januari och du har lagt fingret på det jag också tänkte, bl.a detta med kärleksakter och sexuella läggningar som egentligen är rätt ointressanta i vissa sammanhang. I boken kändes det överflödigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev definitivt för mycket av sådant som var rätt ovidkommande för sammanhanget.

      Radera
  3. Har läst alla dessa läskiga thrillers som Dan Buthler och Dag Öhrlund skrivit om psykopaten Silfverbielke, men inte den här boken.
    Rent allmänt börjar jag tröttna på att svenska och även engelska deckare nuförtiden innehåller 30 procent spänning och resten privatliv, där det ofta är såååå PK att absolut inkludera gay personer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst böckerna om Silfverbielke, men det kanske är värt det, jag har hört fler som pratat om dem.

      Radera