Brott och straff

Om någon tror att detta ska handla om Raskolnikovs öden och äventyr i Dostojevskijs roman "Brott och Straff" tror ni helt fel! Det ska handla om precis det rubriken säger, brott och straff. Upprinnelsen till dagens inlägg var några artiklar jag hittade när jag bläddrade i ett par av singapores dagliga tidningar. Det är lite spännande att se skillnaden i konsekvenser för att göra något olagligt här jämfört med i Sverige.

Ena artikeln handlade om en singaporiansk man som stoppats på flygplatsen, med en "stun-gun", (någon slags chock-pistol) och ett knogjärn, och det får man inte ta med sig in i landet - inga vapen av någon sort. Trots att han hävdade att det var souvernirer, så dömdes han till fängelse i tre månader. Enligt tidningen så klarade han sig lindrigt undan, eftersom han kunde ha fått så mycket som två års fängelse per införd artikel. 

Dagens andra brottsling var en 19-årig tjej som dömdes till två veckors fängelse. Hennes brott var att hon gjort motstånd när två "undercover officers" ertappat henne med att fimpa i rännstenen! Hade hon erkänt direkt skulle hon ha klarat sig undan med max 5000 i böter, nu sparkade och slog hon polismannen, och det hela slutade med två veckors fängelse+böter.

För någon vecka sedan kunde man läsa om en 15-årig skolelev som ertappats med att stjäla pengar (300 kr) och en mobiltelefon från en annan elev. Eftersom han blev upptäckt gick det till åtal och rättegång. Straffet blev 7 års fängelse! (plus böter)

Det här var några av den senaste tidens skörd av brottslighet i Singapore. Det är inte så många, sett ur en västerlännings synvinkel, grova brott som begås, så här skrivs det om allt som kan leda till fängelse - vilket är det mesta i brottslighetsväg! Fast det är väl inte så konstigt att det inte begås så mycket brott, det här är ju faktiskt ett land där man dömer stenhårt och som har dödsstraff för mord och införsel av narkotika! Här lever även spöstraffet kvar och utdöms för visssa brott!

Om det är rätt eller fel, relationen mellan begågna brott och utdömda straff, kan väl diskuteras. I början tyckte jag att det var helt fel, att straffen var helt hysteriskt vansinniga, etc och jag kan väl fortfarande kanske ifrågasätta en del. Men ju längre tiden går, desto mer egoistisk blir jag. Det är skönt att kunna vara ute efter mörkrets inbrott utan att vara rädd, det är skönt att inte behöva hålla krampaktigt i väskan oavsett var man vistas och det är skönt att veta att ingen försöker ta det jag har i fickorna! För om jag tänker efter riktigt noga, så är det ju faktiskt så, att jag lider ju inte av de hårda straffen, jag behöver ju inte begå något brott...